Paradigmskiften illustreras gärna av små, korta historier. Som när min son någon gång mitten av nittiotalet för första gången kom i kontakt med en telefon med nummerskiva. Han stod länge och bara tittade och sen sa han: ”pappa hur gör man?”

Hörde nyss en historia om en pappa med son som stötte på en gatumusikant som sonen gillade. ”Pappa, kan du ladda ner det?”

Vi som en gång växte upp med två tv-kanaler och utan att ens i vår vildaste fantasi kunna föreställa oss internet, har lätt bli hänryckta över allt vi kan göra idag. Men för en tioåring är internet självklart. Digitalt eller analogt är ointressant.

Just nu är papperet kontra digitala medier högst upp på alla dagordningar. I botten ligger vår föreställning om ”det nya” kontra ”det gamla”. Jag tror att vi som är äldre och som tenderar att sitta fast i den föreställningen, måste börja med att mentalt befria oss från distinktioner som är ointressanta för det uppväxande släktet.

Unga tycker inte att gammeldags analog shopping eller pappersmedia är ”ute”. De bryr sig bara inte, de förstår inte problemet så länge de får vad de vill ha.

Det är de som kommer att hitta de ”nya affärsmodellerna” som ger bärkraft nog för den omistliga seriösa och undersökande journalistiken. Den som gör att våra makthavare aldrig kan känna sig riktigt trygga, den som gör att den förorättade medborgaren alltid har en Sverker Olofsson att gå till om inget annat biter.

Utan den journalistiken och arenor för ett levande medborgerligt samtal kommer vi inte att kunna trivas med oss själva i våra framtida samhällen.

Jag lyssnar sedan länge på podcasts från NPR (National Public Radio). Alltid bra, alltid hörvärt. Så här säger Dick Meyer, chef på NPR för digitalt innehåll:

“Part of our desire to bring more NPR to more people is that, with the evisceration of commercial journalism, there’s a dire need for it. Major mainstream stories are increasingly going uncovered. And I think it might be the nonprofit journalism world that meets that huge market need, which is also a basic need of a democratic society and an information-based economy.”

Alltså. Icke vinstdrivande mediaorganisationer kan komma att stå för den granskande journalistiken i framtiden. Journalistik som en sorts välgörenhet?

Till skillnad från svensk public service kommer bar två procent av NPR:s pengar från allmänna medel. Och de växer, i all sin försynthet, där andra lägger ner. Inga superamerikanska nyhetsankare som kostar enorma summor, bara gedigen tålmodig journalistik.

Frågan är nu om NPR:s icke vinstdrivande modell klarar krisen bättre än de annonsfinansierade medierna? Ingen vet än.

Testa! Gå till npr.org/rss/podcast. Själv följer jag ”between the lines”, ”religion” och ”technology”.