Det betyder: Summan av missnöjet med hur det är idag gånger en vision av hur det skulle kunna vara gånger ett enkelt och konkret första steg är större än kostnaden eller förändringströgheten uttryckt som summan av ekonomisk kostnad och mentala hinder.

D x V x F > C(e+p) helt enkelt

Vill vi få Vännäsbor (och alla andra –bor) att sluta känna avoghet (de som nu verkligen gör det) mot nya medborgare från främmande kulturer handlar det helt enkelt om tre saker.

1. Den ekonomiska kostnaden ska vara ingen eller åtminstone försumbar. Det betyder: mängden pengar som du kan tänkas få (nu eller i framtiden) via det allmänna minskar inte om några invandrare under en kort period också får pengar från det allmänna. Mängden pengar är inte en konstant storhet.

2. Mentala hinder är i grunden en sociogenetisk ryggradsreflex från forntiden, när det verkligt främmande oftast var förknippat med erövringståg där besinningslöst våld var en självklarhet. Tänk hur det ska ha känts för engelsmännen att se vilt härjande vikingar komma vrålande ut från sina långskepp, med svärd och klubbor i högsta hugg. Inte kul. Därför var det en inte så dum överlevnadsstrategi att anta att om man såg någon som såg verkligt avvikande ut (typ oborstade vikingar) så var det inte helt ogrundat att anta han var ute efter att göra något elakt.

3. Mentala hinder kan någorlunda enkelt utbildas bort. Problemet är här schablonfunktionen, alltså att man i frånvaro av kunskap och/eller verkligt umgänge med de nya och främmande medborgarna, förfaller till stereotypier, dvs enkla tankefigurer om hur ”dom” är. Och på avstånd kan det vara bekvämt att leva i stereotypiernas underbara land, där alla smålänningar är snåla, alla fransmän oregerliga och inga spanjorer kan komma i tid till möten.

Jag skriver detta med tanke på att Nyanko Sabouni har uttalat sig om Vännäsincidenten och sagt ungefär det mesta förutsägbara som går att komma på.

Nämligen:
1. Det här är ovärdigt ett demokratiskt samhälle
2. Kommunen har ett stort ansvar här och
3. Polis, skola och socialtjänst måste jobba långsiktigt med de här frågorna.

Det handlar om att ge dessa viktiga aktörer kunskap och verktyg som kan förändra attityder. Punkt. Det är vad allt går ut på. Men vem gör det?

Dagens morgonläsning, långt innan tuppen drog igång, blev en prova-på-text på nätet från magasinet Filter. Faktiskt första texten jag läser från dem, prisbelönta som de är och allting.

Det handlade om ”en berättelse din bank inte vill att du ska läsa”, alltså om hur generande enkelt det är att skapa ett system för att försnilla pengar från den digitala världen. Åtminstone om man har lite grundläggande kunskaper och relevanta kontakter. Finns att läsa här.

Slutsats.

Kapitalismen är en effektiviseringsmaskin. Den får oss att jobba bättre, snabbare och hela tiden lönsammare. Allt som inte klarar konkurrensen sorteras ut, mekaniskt och utan känslor.

Men moral måste tillföras utifrån. Både tvingande genom lagar och poliser, men framförallt på ett sånt sätt att moralen flyttar in i oss. Att vi till slut omedvetet och spontant vet vad som är det rätta och handlar därefter. Instinktivt.

När alla har ett någorlunda gemensamt socialt system med överenskommelser om var gränserna mellan rätt och fel ska gå, då kan vi slappna av och lita på varann, då kan vi lämna ytterdörrar och cyklar olåsta.

Men när hela bankväsendet vill dölja den fundamentala otryggheten, blir jag fundersam. När de vill få oss att tro att vi verkligen kan lämna ytterdörrar och cyklar olåsta, utan att det egentligen är så börjar jag fundera.

Funderar nu på att prenumerera på Filter. Axess har jag redan. Två papperstidningar bara så där…