Det Indiska valet är nu klart. Det blev en historisk vattendelare: vänstern gjorde sitt sämsta val på decennier och hindunationalisterna misslyckades med att religiosifiera valet. Det sekulära Kongresspartiet vann en storseger, skriver DN idag.

Världens största demokrati, tillika kärnvapenmakt, hade inte verkligen inte haft råd att hamna i den slippery slope som Pakistan sedan länge befunnit sig i.

Under ytan puttrar ju de gamla religiöst betingade spänningarna oavbrutet. Hinduer (80 procent av befolkningen), muslimer (13 procent), samt buddhister, sikher och jainister ska alla samsas kring ett mycket tungt religionshistoriskt arv. Dessutom alla inhemska muslimska extremister och den maoistiska naxalitgerillan.

Konflikten med Pakistan ligger alltid under ytan och pyr, särskilt efter mumbai-attacken i november som allt tydligare visar kopplingar med religiösa grupperingar i just Pakistan.

När konservativa religiösa krafter på allt fler platser återtar tidigare till det rationella tänkandet och mänskliga rättigheterna förlorat territorium, är det viktigt att hålla kolla på vad som händer i också detta hörn av världen.

Särskilt om det finns kärnvapen i potten. Särskilt som Pakistan försökt hålla talibanerna&co både på plats i sina avlägsna hörn och samtidigt som strategisk resurs för den händelse det skulle behövas några villiga självmordbombare i framtida konflikter med Indien.

Därför har de nu försökt förhandla med dem. ”Nu får swat-dalen om ni stannar där” tycks dealen ha varit. Men de sprängde flickskolorna (kanske förväntat) och gav sig snabbt på nästa distrikt, Buner, och siktade därmed in sig på huvudstaden. Målet är självklart att ta över hela landet.

Vissa kännare menar att talibanreligiositeten är mer eller mindra fernissa, i grunden är det klankulturer med samma vapensmuggling och droghandel som näringar som alltid. Föraktet mot kvinnor och allt västerländskt är däremot sannolikt helt äkta.

För vapensmugglare måste ju trots allt kärnvapen vara det ultimata målet. Betydligt effektivare än kalashnikovs, som de ju är.

Nu finns det trots allt hopp om framtiden för Indien. Kanske blir landet ett av de lokomotiv som kommer att bidra till att dra upp den globala ekonomin på banan igen. Jag tror det.

Och Pakistan verkar äntligen ha insett att det inte går att förhandla med religiösa fanatiker och sätter hårt mot hårt.

Ska vi äntligen börja våga hoppas? (samt köpa några indienfonder igen)