http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/327/5972/1480

I stora makrosystem, samhällen är det förbryllande när främlingar regelbundet ger varandra ömsesidigt fördelaktiga transaktioner. De evolutionära mekanismer som är förknippade med släktskap och ömsesidighet, är inte lätta att överföra till att omfatta stora icke-närstående grupper. Detta bör tyda på att utvecklingen av dessa samhällen har förutsatt normer och institutioner som upprätthåller rättvisa i dessa utbyten.

Om det är så, då bör institutioner engagera sig för större rättvisa och straffa orättvisa mer. Tre nya beteendevetenskapliga försök över 15 olika populationer, visar att marknadsintegration (mätt som andelen inköpta kalorier) samvarierar positivt med rättvisa medan samfundet storlek positivt samvarierar med bestraffning. Fungerande marknadsekonomier är inte enbart en produkt av en medfödd psykologi, det speglar också normer och institutioner som har uppstått under loppet av mänsklighetens historia.

Ju mer modern och marknadsbaserad kultur försökspersonerna levde i, desto mer erbjöd de motspelaren och desto mer gav de upp för att bestraffa dem som var allt för själviska.

De minst generösa i försöken var en grupp nomader i Tanzania, de mest generösa var lönearbetare i Missouri. Ju större erfarenhet som grupperna däremellan hade av att köpa, sälja, byta och förhandla, desto mer ´rättvisa´ var de enligt forskarna. Forskarna har tidigare gjort försök med andra grupper, men fick samma resultat, så de tycks stå på stadig grund.

En tolkning är att den som regelbundet handlar och förhandlar med andra människor utvecklar ett intresse för andras preferenser, en blick för vad även de vill ha ut av utbytet. Det bidrar till ens sinne för rättvisa och påverkar ens beteende i framtida möten. Insikten att kunden alltid har rätt finns inte i generna, det är något vi lär oss när kunden annars kan gå någon annanstans.

Vänsterintellektuella som hävdar att människan inte alls motsvarar de ekonomiska modellernas egenintresserade vinstmaximerare tycks ha rätt. Men intressant nog kan det vara fria marknader som har gjort att vi inte längre gör det.



Kapitalism är något gott. Internet är något gott. Men historien om Ted Valentin och svartlistningen har förstärkt min rädsla för Googles groteskt dominerande ställning. Oändligt vänliga och folkliga utåt, men under ytan gäller helt andra spelregler. Läs Teds historia här! (tack Nicklas för tipset)

Det får mig att fundera på själva fundamentet. Kapitalismen. Det är egentligen bara en dum maskin som är bra på en sak – att effektivisera. Den belönar den som lyckas producera aningen snabbare, billigare och bättre och sorterar ut den som inte hänger med. Blint och mekaniskt och utan känslor.

Men maskinen har ingen moral. Den kan inte skilja mellan gott och ont och rätt och fel. Så moral måste vi tillföra utifrån. Maskinen måste tyglas och hållas i schack. Det är därför vi har alla dessa institutioner typ Konkurrensverket, men även Sverker Olofsson.

Genom historien svänger pendeln mellan marknadsliberalism med parollen ju friare ju bättre (f a i USA) och planekonomiska lösningar i någon form (låt vara att den mest extrema varianten, kommunismen, nu har utrotat sig själv).

Den senaste finanskrisen har inneburit att balanspunkten, den optimala avvägningen mellan de två ytterligheterna, har flyttats några snäpp åt det planekonomiska Sverker Olofsson-hållet till.

Men åter till Google och Ted Valentin. Är Google, under den vänliga ytan, egentligen en illasinnad hydra där det ständigt växer fram nya allt farligare huvuden?

Det är klart att Google på sikt vill göra precis det Ted Valentin redan har börjat göra. De vill kontrollera den infrastruktur som nätet allt mer har kommit att bli. Om Craigslist och Blocket  inte redan hade funnits skulle Google sannolikt ha gjort dem ”osynliga” på nätet, om någon idag skulle få för sig att uppfinna dem.

Ponera då att någon skulle vilja starta en rörelse som vill motarbeta denna omniopotenta ambition hos Google: Hur sökbar tror ni en sådan grupp skulle bli?

Det är den tanken som skrämmer mig.

Också Google borde kunna få ett Konkurrensverk eller en Sverker Olofsson på sig.