En totalt oseriös bloggning. Jag gör bilder nu. Stora enorma bilder som är runt 1.2 meter breda och utskrivna på canvas och som jag därefter monterar på kilramar och lägger upp överallt i lägenheten.

Bilden. Tidens frusna ögonblick. Sorgen efter det obönhörligen försvunna. Skratt åt sen länge glömda skämt. Glädje över någon nyupptäckt passion. Skönhet fångad av trettio är yngre ögon och omdöme. Förlorade försök att bevara en upplevelse och som sedan inte gick att rekapitulera. Kvar blev estetik och glömda minnen.

Kvar blev bara denna stora bild som kanske ska få plats på en vägg i en lägenhet trettio år senare. Många liv senare. Ett försök att knyta ihop de olika liven som passerat genom decennierna.

Att göra en sammanhängande helhet av de disparata delarna, en innehållsförteckning.

Tusen ord som inte längre kan läsas eller sägas.