Sex gånger har jordklotet varit utsatt för utrotningar. Den senaste, för drygt 200 miljoner år sen, tåg kål på runt 96 procent av allt levande. Det kommer också en sjunde.

Nu pratas det om vi måste krympa koldioxidutsläppen med 30 procent eller 80 procent (miljöpartiet). Två grader, inte mer, får den globala genomsnittstemperaturen gå upp.

Om vi inte fixar det kan den sjunde utrotningen slå till.

Men geologisk cyklicitet hör till naturens orubbliga ordning. Jordaxeln lutar sig lite hit eller dit, enorma vulkanutbrott (som år 523) kan närsomhelst skapa fimbulvintrar som sänker genomsnittstemperaturen med många grader globalt och orsakar missväxt under decennier, istider kommer och går. Und so weiter.

Även social cyklicitet  är en aspekt av naturens ordning. De östafrikanska klankulturerna byggde upp klassklyftor mellan de som ägde allt fler djur och de som blev allt fattigare. Men så kom med vissa intervall svår missväxt och utslagning. Allt kunde börja från scratch igen. I den judiska religionen finns det här formulerat i begreppet ”jubelåret”, dvs vart femtionde år skulle hela samhället trycka på reset-knappen. Alla går tillbaka till gå och börjar om spelet.

Fysisk cyklicitet. Många har upplevt att kroppen ”minns”. När någon omistlig person dött, blir milstolparna det år när man själv blir den ålder när den närstående dog, eller den tid på året när det hände. Kroppen sover oroligt, man blir rastlös etc. Ärret är inprogrammerat.

Ekonomisk cyklicitet. Vart tionde år har vi vant oss med att det kommer en lågkonjunktur, och vart femtionde en stor lågkonjunktur. Det är bara då heliga kor kan vidröras. Göran Persson höll med viss accuratess i yxan för snart tjugo år sen. SÖ. Minns någon SÖ? Skolöverstyrelsen. Den la han bara ner, rakt upp och ner. Och vad jag vet har ingen saknat den. I dagens monumentala kris har ingen riktigt vågat peta på arbetsrätten, den hämsko som ligger över vår hospitaliseringskultur och skapar en av europas största ungdomsarbetslösheter. Trygghetströsklarna måste ner. Däremot är skatteparadisen glädjande nog angripa. Kapitalet måste regleras.

Seriehunden Snobben låg och tänkte på det här när han försökte somna på hundkojans tak (fråga mig inte hur han kunde hålla balansen). Eller i hans fall var det has två stora rädslor som plågade honom, dels att en komet skulle trilla ner från himlen och krossa honom och dels att en orm skulle komma slingrande och bita honom. Till slut somnade han med ett förnöjt leende, han föreställde sig då att kometen missade honom och träffade ormen.

Den sjunde utrotningen kanske blir inställd.